RH 2019:10 Hyresnämndsmål. En bostadsrättsförening har ansökt om godkännande av ett stämmobeslut att glasa in och bygga till balkongerna i föreningen. Hovrätten har funnit att balkongerna är i behov av underhåll och att det är fastighetsekonomiskt försvarbart att förena underhållet med en utbyggnad och inglasning. Den tilltänkta förändringen har därför ansetts angelägen och har inte kunnat tillgodoses på något annat sätt. Förändringen har inte ansetts oskälig mot den enskilde bostadsrättshavaren.

RH 2019:11 Hyresnämndsmål. En bostadsrättsförening har ansökt om godkännande av ett stämmobeslut att glasa in och bygga till balkongerna i föreningen. Hovrätten har avslagit ansökan eftersom föreningen inte visat att det finns ett sådant underhållsbehov som krävs för att de tilltänkta förändringarna ska anses vara angelägna. Hovrätten har även avslagit ett yrkande om undanröjande och återförvisning på grund av jäv riktat mot ledamöterna i hyresnämnden. Hovrätten fann att intresseledamöterna inte varit jäviga på grund av deras organisationstillhörighet, eftersom det inte framkommit eller ens påståtts att de engagerat sig i den speciella tvistefråga som var föremål för prövning.

RH 2019:13 Hyresnämndsmål. En bostadsrättsförenings stadgar har innefattat ett villkor som innebär att till medlem i första hand får antas en person som fyllt 55 år. Hovrätten fann att villkoret var skönsmässigt utformat och att föreningen därmed saknat stöd för att vägra makar i 35-årsåldern medlemskap i föreningen.

RH 2019:16 En person som hade olika ledningsfunktioner i tre bolag genomförde olovliga och icke-affärsmässiga dispositioner vilka ledde till beaktansvärd risk för skada om sammanlagt ca 26 450 000 kr. Personen dömdes för trolöshet mot huvudman, grovt brott, till fängelse två år. Hovrätten bedömde att det samlade straffvärdet motsvarade fängelse i två år och sex månader, men eftersom personen lämnat uppgifter som varit av väsentlig betydelse för utredningen motsvarade straffmätningsvärdet fängelse i två år.

RH 2019:28 Hyresnämndsmål. En bostadsrättsförening har ansökt om godkännande av ett stämmobeslut att dela upp nyttjanderätten till föreningens tomtmark mellan två bostadsrättshavare. Marken var inte upplåten med bostadsrätt. Hovrätten har funnit att något godkännande från hyresnämnden inte behövts, eftersom någon fysisk förändring av lägenheten med anledning av en om- eller tillbyggnad inte skulle ske.

RH 2018:15 Delar av en stämningsansökan kan avvisas, om de till grund för enskilda yrkanden åberopade omständigheterna är alltför ofullständigt angivna.

RH 2018:18 Vid den åldersbedömning som överförmyndaren och domstolarna har att självständigt göra i ärenden enligt lagen om god man för ensamkommande barn bör den åldersbedömning som Migrationsverket har gjort vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd frångås endast om det läggs fram konkret utredning som ger anledning att ifrågasätta Migrationsverkets slutsats. Även fråga om sammanträde i hovrätten.

RH 2018:19 Fråga om det har funnits förutsättningar att entlediga en förval-tare enligt 11 kap. 20 § föräldrabalken.

RH 2018:20 Fråga om prövning av ett yrkande om skattetillägg när ett åtal för skattebrott ogillas i samma mål.

RH 2018:21 En person har dömts för att ha sexuellt ofredat en 16-årig flicka på ett s.k. korttidsboende vid tre tillfällen. Fråga om brottslighetens art utgjorde skäl för fängelse.

RH 2018:22 Åklagaren yrkade ansvar för grovt ocker under påstående, att den tilltalade hade utnyttjat målsägandens oförstånd genom att påverka och förmå målsäganden att utställa en fullmakt som gav honom rätt att disponera över målsägandens banktillgångar och att den tilltalade därefter med stöd av fullmakten vidtagit olika transaktioner varigenom han tillgodogjort sig dessa tillgångar. Hovrätten fann att åtalet för ocker inte kunde bifallas då de vidtagna transaktionerna skett utan utnyttjande av målsägandens oförstånd. Då hovrätten vidare fann att förutsättningar saknades för att pröva om gärningspåståendet innefattade något annat brott, ogillades åtalet.

RH 2018:23 Hyresnämndsmål. Målet rörde bl.a. frågan om en hyresgäst inte hade rätt att få hyresavtalet förlängt på grund av vanvård. I första hand gjorde hyresvärden gällande att avtalet var förverkat. Hovrätten konstaterade att en rättelseanmaning måste vara välgrundad för att kunna ligga till grund för ett förverkande. Hovrätten fann att så inte var fallet, varför hyresrätten inte kunde vara förverkad.

RH 2018:24 Hyresnämndsmål. Frågan i målet var om utdrag ur folkbokföringsregistret är tillräckligt för att en hyresvärd ska anses ha styrkt sitt påstående om hur många personer som faktiskt har bott i prövningslägenheten. Hovrätten konstaterade att styrkan av folkbokföringens presumtionsverkan måste i en förlängningstvist bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Presumtionsverkan av att andra personer än hyresgästen är folkbokförda på prövningslägenheten har ansetts ha liten betydelse och kan aldrig ensamt tas till intäkt för att dessa personer är bosatta i prövningslägenheten.

RH 2018:27 Hyresnämndsmål. Hovrätten konstaterar inledningsvis att den omständigheten att hyresgästerna avhysts från prövningslägenheten och att den numera är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör hinder mot att hovrätten prövar hyresgästernas klagan över domvilla. Vidare konstaterar hovrätten att förutsättningar för kungörelsedelgivning inte förelegat och att målet därför ska återförvisas till hyresnämnden för fortsatt behandling. Slutligen finner hovrätten att i ett mål om domvilla fördelningen av rättegångskostnader ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 § jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara för sina egna kostnader.

RH 2018:28 Hyresnämndsmål. Hyresgästen hade med stöd av socialtjänstlagen beviljats bistånd i form av en träningslägenhet. Hovrätten konstaterade att i dessa fall får frågan om och när hyresgästen blivit medveten om de specifika förutsättningarna för uthyrningen betydelse för avvägningen mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen. I det aktuella fallet var det inte visat att hyresgästen känt till förutsättningarna för uthyrningen när hyresavtalet ingicks. Däremot ansåg hovrätten det klarlagt att hyresgästen hade informerats om förutsättningarna cirka åtta månader före det att hyresavtalet sades upp på grund av att biståndet hade avslutats. Vid dessa förhållanden, och med beaktande av hyresvärdens tungt vägande intresse av att få upplåta lägenheten till annan bostadssökande med behov av biståndsformen, ansåg hovrätten att det inte var oskäligt mot hyresgästen att låta hyresavtalet upphöra.

RH 2018:29 Hyresnämndsmål. Stockholms kommun och Sundbybergs kommun har ansetts utgöra en ort i hyresrättslig mening. Lägenheter belägna på Kungsholmen och Södermalm har - med beaktande av skillnaden i fastigheternas geografiska läge inom orten och boendemiljön i övrigt - inte ansetts vara direkt jämförbara med lägenheter belägna i Sundbyberg.

RH 2018:30 En person som bott i Sverige i fyra år har inte vidtagit några åtgärder för att förvissa sig om han haft rätt att köra bil i Sverige med sitt körkort från Makedonien. Personen, som måste insett risken för att han inte hade rätt att köra bil i Sverige utan någon begränsning i tid, har genom att ändå köra bil förhållit sig likgiltig inför risken att han inte hade rätt att göra det. Han döms därför för olovlig körning.

RH 2018:31 Brottslighetens art vid ett fall av grovt flygfylleri har inte ansetts utgöra skäl att ådöma fängelsestraff.

RH 2018:32 Fråga om ett interimistiskt vitesförbud enligt lagen (2018:558) om företagshemligheter skulle riktas mot både en juridisk person och dess ställföreträdare. Hovrätten har ansett att det i aktuellt fall inte varit motiverat att - för att säkerställa vitesförbudets effektivitet - rikta vitesförbudet även mot ställföreträdarna.

RH 2018:33 Preskriptionstiden enligt 3 kap. 40 § sjölagen (1994:1009) för sjö-panträtt vid utbetald lönegaranti har beräknats från den tidpunkt då arbetstagaren hade kunnat begära betalning från arbetsgivaren för sin fordran på lön.

RH 2018:35 Hyresnämndsmål. Ett hyresavtal har innehållit en förhandlingsklausul. Under rubriken "Särskilda bestämmelser" i hyresavtalet har det samtidigt angetts att hyran ska vara lägre än den förhandlade hyran med hänsyn till lägenhetens låga standard. Hovrätten har ansett det visat att parterna varit överens om detta. Enligt hovrätten har överenskommelsen utgjort ett särskilt hyresvillkor. Den förhandlingsöverenskommelse som träffats inom ramen för gällande förhandlingsordning om högre hyra för lägenheten har därmed inte ansetts bindande i förhållande till hyresgästen.

RH 2018:36 Återställande av försutten tid har inte medgetts när ett ombud inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att han under sin semester kunde få del av ett kommande beslut från tingsrätten.

RH 2018:37 Hyresnämndsmål. I målet hade hovrätten att pröva olika frågor rörande fastställande av nya hyresvillkor när en förhandling enligt förhandlingsordning avslutats utan att överenskommelse träffats mellan parterna. - Om flera personer är hyresgäster råder nödvändig processgemenskap mellan dem. - Endast hyresvillkor som varit föremål för förhandling enligt förhandlingsordningen kan prövas. Inte heller kan nya hyror fastställas från en annan tidpunkt än den som avsetts med den aktuella förhandlingen. Hyres-nämnden bestämde hyran efter en allmän skälighetsbedömning så att den endast marginellt avvek från den hyra som hyresvärden yrkade. Hovrätten menade att avvikelsen inte var större än att den föll inom den allmänna skälighetsbedömningen och biföll hyresvärdens yrkande. - Hyresnämnden beslutade att de nya hyrorna skulle fasas in under en period av tre år med 94 procent år 1, 96 procent år 2 och 98 procent år 3. Mot bakgrund av hovrättens tidigare uttalanden (jfr t.ex. RH 2013:9 I) beslutade hovrätten att infasningen i detta fall borde begränsas till ett år och att hyran då skulle betalas med 95 procent av den beslutade hyran.

RH 2018:38 Två parkeringsanmärkningar har utfärdats för samma fordon under samma dygn med ca tre timmars mellanrum utan att fordonet har förflyttats däremellan. Polismyndigheten har till stöd för att det funnits laglig grund att utfärda två parkeringsanmärkningar åberopat att ägaren av bilen har överträtt två olika förbud i en lokal trafikföreskrift. Fråga vad som avses med samma överträdelse enligt 5 § tredje stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

RH 2018:39 Majoritetsaktieägarna i ett aktiebolag har missbrukat sitt inflytande i bolaget på ett sådant sätt att det funnits skäl för tvångslikvidation av bolaget.

RH 2018:40 Hyresnämndsmål. Hovrätten fann att en kusin var en sådan närstående till vilken hyresavtalet kunde överlåtas. Likaså fann hovrätten att det förhållandet att kusinen bodde tillsammans med hyresgästen och dennes familj inte i sig innebar att kusinen var inneboende. Hyresgästen medgavs därför rätt att överlåta hyresavtalet på kusinen.

RH 2018:41 Hyresnämndsmål. Prövningsfastigheten skulle genomgå en större ombyggnation varför samtliga hyresgäster var tvungna att flytta ut. Den aktuella hyresgästen erbjöds inte återflyttningsrätt men väl en ersättningslägenhet och viss ekonomisk kompensation. Hovrätten fann att ersättningslägenhetens objektiva beskaffenheter var sådana att lägenheten var godtagbar. Hovrätten konstaterade emellertid att inte bara ersättningslägenhetens objektiva beskaffenhet utan också hyresgästens personliga förhållanden ska beaktas vid skälighetsbedömningen. Eftersom hyresgästen svårligen skulle kunna betala den högre hyran för ersättningslägenheten, ansåg hovrätten att det skulle vara oskäligt mot hyresgästen att låta hyresavtalet upphöra.

RH 2018:44 De tilltalade har genom olaga tvång försökt att förmå målsäganden, en företrädare för ett transportbolag, att till dem betala en fordran avseende s.k. svart lön som en av dem haft på bolaget. Den omständigheten att en av de tilltalade haft en överenskommelse med bolaget om svart lön har inte ansetts medföra att dennes fordran på bolaget varit av sådan beskaffenhet att den inte erkänns av rättsordningen. Om de tilltalade försökt att få betalt från bolaget för denna fordran, skulle det fullbordade brottet därför inte ha inneburit någon förmögenhetsöverföring. Eftersom de tilltalade försökt att förmå målsäganden personligen att betala bolagets skuld, har de emellertid gjort sig skyldiga till försök till utpressning.

RH 2018:46 Tilltalad, som tillgodogjort sig närmare 6,5 miljoner kr från ett bolag där han var styrelseledamot och ekonomiansvarig, har dömts till fängelse 2 år 6 månader.